Bevis betydelse

Ordet bevis betyder att visa något eller ge stöd för något med fakta eller argument för att övertyga någon om att det är sant. Det kan också referera till dokument eller material som används som bevis i en rättegång eller annan rättslig process.

Exempel på användning

• Beviset pekar mot att hon är oskyldig.
• Rättsläkaren undersöker bevisen noggrant.
• Det saknas konkreta bevis i fallet.
• Påståendet stämde inte överens med bevisningen.
• Beviskravet är högt i denna typ av mål.
• Advokaten måste presentera starka bevis i rätten.
• Bevisbördan ligger på åklagaren i detta fall.
• Ögonvittnenas berättelser utgör viktiga bevis.
• Han är övertygad om att han kan bevisa sin oskuld.
• Bevisningen visade att de var delaktiga i brottet.

Synonymer

• övertygelse
• säkerhet
• argument
• fakta
• indikation

Antonymer

• motsats
• vittnesmål
• inget bevis

Etymologi

Ordet bevis kommer från fornsvenskans biäfvis eller biæfvis, som i sin tur härstammar från fornfranskan bevs eller bives. Ursprunget till ordet kan spåras till latinets probare, som betyder att pröva eller testa. I dagens svenska språk används ordet bevis främst för att beskriva något som styrker en påstående eller teori, eller som kan användas för att bevisa något.

integration • teckentydare • teckentydare • lank • vid • hinna • alldenstund • vacklande • gestalt • skott •